Kontaktlinser

Kontaktlinser kan grovt delas in i två grupper: mjuka kontaktlinser och hårda (stabila) kontaktlinser. Den mjuka kontaktlinsen dominerar kontaktlinsmarknaden och finns i många olika varianter, allt från endagslinser som man bär under dygnets vakna timmar och sedan omedelbart kasserar till mjuka linser som går att ha i ögat i 30 dygn i följd.

kontaktlinserMjuka kontaktlinser används idag för att korrigera både myopia (närsynthet), hyperopia (långsynthet / ålderssynthet) och de flesta sorters astigmatism (brytningsfel). De används också som bandagelinser när ögat tillfälligt behöver extra skydd. Färgade linser används av kosmetiska skäl och för att dölja missfärgningar i ögat. Du kan läsa mer om varför många väljer att använda färgade linser hos www.linser.com.

Den hårda kontaktlinsen uppfanns långt innan den mjuka kontaktlinsen, men är idag väldigt ovanlig bland kontaktlinsanvändarna. Hårda kontaktlinser, eller stabila kontaktlinser som de brukar kallas nu för tiden, används fortfarande för att korrigera vissa specifika ögonproblem där det är viktigt att kontaktlinsen inte ändrar form, såsom hornhinneastigmatism och keratokunus. Det finns också kontaktlinsanvändare som föredrar hårda linser eftersom de får ett bättre flöde av tårvätska under linsen. Dagens moderna stabila linser är mer flexibla än traditionella hårda linser och det är vanligen hårda linser av typen Rigid Gas-Permeable (RGP) som används, det vill säga stabila kontaktlinser som släpper igenom gas, till exempel syret i luften.

I vissa specifika fall kan en hybridlins som har både hårda och mjuka delar vara den bästa lösningen. En sådan hybridlins har vanligen ett hårt (stabilt) centrum omgärdat av ett mjukare och mer flexibelt material. Det finns dock även andra lösningar, till exempel kan en liten stabil lins sättas fast på ytan av en större mjuk lins.

Mjuka kontaktlinser

Den mjuka kontaktlinsen uppfanns i Tjeckoslovakien på 1960-talet. Till skillnad från hårda kontaktlinser av akrylplast var den gjord av mjuk och flexibel hydrogel som man snabbt kunde vänja sig vid att ha i ögat.

linserStrax innan millennieskiftet fick den mjuka kontantlinsen av hydrogel sällskap av mjuka kontaktlinser av silikonhydrogel. Fördelen med silikonhydrogel är att detta material släpper igenom mycket mer syre, vilket i sin tur gör att man kan ha kontaktlinserna i ögonen även när man sover. Statistisk från USA för år 2014 visar att över två tredjedelar av alla kontaktlinser som provades ut hos optiker det året var gjorda av silikonhydrogel.

När kontaktlinser av silikonhydrogel först lanserades i slutet av 1990-talet var de något stelare än kontaktlinser av hydrogel och problem med hydrofoba linsytor rapporterades också. Båda dessa problem har sedan dess åtgärdats, men idén om att dygnetruntlinser skulle vara stelare än klassiska kontaktlinser av hydrogel har inte helt dött ut trots att det alltså inte längre är sant.

Hårda kontaktlinser

De första hårda linser som togs fram för att placeras i ögat för synkorrigering var vetenskapliga kuriositeter snarare än kontaktlinser avsedda för massmarknaden. Det var egentligen inte förrän en kontaktlins gjord av akrylplast uppfanns som man hade en kontaktlins som var så pass bekväm att någon kunde tänka sig att använda den i vardagen.

Ett problem med den akrylplast som användes var att den inte släppte igenom något syre från luften till det område av ögat som täcktes av linsen. Eftersom detta kunde leda till allvarlig syrebrist i ögat lade man ned mycket energi på att försöka få fram bättre material, och detta arbete fortgick även efter att den mjuka kontaktlinsen uppfunnits på 1960-talet. Framåt slutet av 1970-talet lyckades man äntligen få fram material som både släppte igenom syre och var stabila nog att forma om ögat.

Stabila kontaktlinser är inte lika bekväma som mjuka kontaktlinser, men förekommer fortfarande eftersom det finns vissa ögonproblem som åtgärdas genom att linsen formar om ögat så länge den sitter i. En stabil kontaktlins är motståndskraftig nog att ersätta ögats naturliga form med en ny refraktionsyta.

Stabila kontaktlinser används till exempel av en del personer med keratokonus, en degenerativ ögonsjukdom som gör att hornhinnan gradvis förtunnas och buktar fram. Det är en sällsynt sjukdom som drabbar cirka 50 – 200 personer per 100 000 invånare. Den stabila kontaktlinsen kan bilda en artificiell sfärisk hornhinna.