Så fungerar synen

Ljus kommer in i ögat där det omvandlas till signaler som skickas via synnerven till hjärnans syncentrum. Där tolkas bilden och vi ser det vi tittar på. Vi behöver alltså både öga och hjärna för att kunna se.

Hur fungerar ögats fokus?

Pupillen

I ögats regnbågshinna (iris) sitter pupillen som är en genomskinlig öppning som ljuset kan komma in i ögat genom. Att ljuset går in genom detta förhållandevis begränsade hål gör att inte alltför spridda ljusstrålar från olika håll kommer in i ögat. Om pupillen var betydligt större skulle en del av ljuset som kommer in i ögat träffa linsens ytterkanter och vi skulle se suddigt.

Linsen

När ett korrekt fungerande öga är avslappnat har det som bäst fokus på sådant som befinner sig minst sex meter bort. Om du vill fokusera på något som befinner sig närmare än så behöver ögat spänna vissa muskler för att ändra fokus.

I ögat sitter en lins som kontrolleras av två muskler, och dessa muskler kan ändra formen på linsen så att vi kan fokusera på nära håll. Det är tack vare dessa muskler som vi kan ställa om oss mellan att se på långt håll, på halvlångt håll och på nära håll. Detta kallas för ackommodation. När vi ser på något som är nära ögonen är musklerna som mest spända och linsen som mest böjd.

När man är ung brukar man kunna uppnå bra fokus så pass nära ögat som 10 cm, men med åldern brukar linsen bli mindre böjlig och vi får svårare och svårare att fokusera på nära håll. Till slut kan man behöva glasögon eller kontaktlinser för att hjälpa ögat så att man fortfarande kan läsa en bok, handarbeta, osv.

Sidomuskler

Det är ögonens sidomuskler som används för att röra ögonen i ögonhålan, och hur vi rör och håller ögonen påverkas av var någonstans det vi vill fokusera på befinner sig.

När du observerar något på långt håll är ögonen tämligen parallella med varandra. När du försöker fokusera på något som är nära ansiktet pekar däremot ögonen inåt (i riktning mot näsan). Försöker man titta på något som är väldigt nära blir man temporärt ”korsögd”.

Ljuset behöver brytas

Hornhinnan står för ungefär två tredjedelar av brytningen av det ljus som kommer in i ögat. Resten av brytningen sker i linsen. Linsen sitter längre in i ögat än hornhinnan, och bryter ljuset så att det kan projiceras på näthinnan.

Färgseende och mörkerseende

När ljuset har gått genom linsen når det ögats näthinnan (retina). I näthinnan sitter två sorters ljusreceptorer: stavar och tappar.

Stavarna är oerhört ljuskänsliga och registrerar ljusstyrkan. Det är konvergenta och kopplade i knippen till en och samma nervcell. Tack vare stavarna kan vi se någorlunda bra även när det är ont om ljus i omgivningen.

Tapparna finns i tre olika versioner och varje version är känslig för ljus inom ett visst våglängdsspektrum. Beroende på ljusets våglängd registreras ljuset som grönt, blått eller rött. Utan tapparna skulle vi inte ha det fantastiska färgseende som vi människor har.

Tapparna är inte bara på att uppfatta väldigt svagt ljus. När det blir mörkt i omgivningen blir det därför svårare för oss att uppfatta färger och nyanser. Det kan vara knepigt att upptäcka den ljusgröna tennisbollen i det mörkgröna gräset i skymningen trots att vi utan problem skulle ha sett bollen i dagsljus.

Impulser förs vidare till hjärnan

Från närhinnan går det nervtrådar från ögat till synnerven. Den punkt på näthinnan där nervtrådarna går ut ur ögat saknar ljusreceptorer (här finns varken stavar eller tappar) och kallas därför blinda fläcken. Synnerven (nervus opticus) transporterar nervimpulser till syncentrum i den bakre delen av hjärnan.